Sjungit har jag alltid gjort -  men gymnastik gillade jag inte. Kom alltid sist när vi sprang, kunde inte hoppa bock, förlorade alltid i badminton och pingpong.

Jag åkte från Mariestad till Wien för att studera tyska och sång. Där öppnades världen för mig. Jag förälskade mig i Wien och sökte till Max Reinhardt Seminar, som motsvarade Dramtens elevskola. Och jag kom in!

De blev fantastiska år med musik, sång, teater och vänskapsband som knöts och  som håller än i dag. Jag spelade teater i Schloss Schönbrunn och fortsatte i Tyskland, Finland, Sverige och så landade jag i Västerås där det blev röst, tal och framförande för hela slanten. Jag utbildade mig till talpedagog.

Men nu har jag revanscherat mig för skolårens gym-nastik misslyckande! Håller mig i form genom att börja dagen med att stå på huvudet i 12 min, gör sen min egen röst-qigong och mediterar.

 

Tar gärna cykeln ner till stan, älskar att vandra i skog och mark och så sjunga i kör, kyrkokör och rockkör,  härlig musik , tycker om kontraster.

Och så tycker jag om att resa. Min första långa var till USA dit jag kom efter Wien där det varit mycket svårt efter kriget. De amerikanska barnen slängde de mesta av maten ochkallade mig Soptunnan. 

Jag varit i Indien och Sydafrika med Anders Nyberg och en hel kör. Men den mest intressanta resan var när jag och min första man bodde bland inuiterna på Buffin Island längst upp i norra Kanada. Dit kom nomader som sydde sina kläder av skinn, aldrig hade hört radio eller TV, aldrig använt bestick -  men kniv kunde de hantera. De var de vänligaste människorna jag traffat.  Nu bär jag iväg - det bir lätt så när jag talar om resorna.